motivationtillloppan

Det var väl kanske lite för mycket att säga att jag inte skulle skriva mer om dessa känslorna nu på ett tag. Men varge inlägg kommer iaf inte handla om det nu.
Men det bubblar upp så otroligt mycket kännslor ibland. Speciellt när man är ute och går med ipoden i öronen.
Det är tydligen livsfarligt för människor som jag som uppenbarligen har en tydlig tendens att förvandlas till känslo-monster så här på äldre dar.

Men nu har känslorna/tankarna tagit en ny vändning. Jag har kommit in i en ny fas tror jag. Nu fokosera jag mer på smärta. På gott och ont. Jag har iaf lyckats inse att han faktist sårade mig och att jag inte bara kan förlåta det. För tårarna som rinner, rinner för det han gjorde. Åh där borde inte vara tårar i mina ögon. Jag borde bara få vara lycklig. Nu blir jag arg när jag tänker på honom. Men jag saknar honom så otroligt mycket ändå. Jag vill ju förlåta honom samtidigt som jag blir arg bara av tanken på att jag vill det. Jag vet att jag förtjänar bätte men ändå är det honom jag vill ha. Jag vill hata honom men det kommer jag aldig kunna. Så det bästa jag kan göra är att försöka gåvidare med den här bearbetnings prossesen. Det är nog bra att få vara i en "arg-fas" ett tag..
Det ger nog mer jämnvikt åt alla kännslorna.

När jag var ute och gick (det var nog en sorlig syn, jag min ipod och mina tårar) så var det en låt som spelades mer än de andra "bearbetningslåtarna" som nu utgör min låtlista.
Gretchen Wilson - I Don't Feel Like Loving You Today


I don't feel like loving you today
So don't you even try to change my mind
The best thing you can do right now is just go away
'Cause I don't feel like loving you today...


/LillaLoppan