motivationtillloppan

Kanske jag borde skriva igen. Kanske borde jag gra något åt mitt liv. Kanske borde jag lära mig släppa saker.

Jag är hopplös.

Det är inte det att jag är kär. Jag blir mer besatt. Det handlar mer om tanken. För jag fattar verkligen inte vad som hände. Det var helt fel, underbart och jag hade nog redan innan räknat ut vad som skulle kunna hända. Men ändå nånstans så trodde jag att jag viste att det aldrig skulle hända. Ändå satt vi där i gruset. Hans läppar hårt tryckta mot mina. Allt är suddigt jag vet inte hur vi hamnade där. Kommer inte ihåg vad vi pratade om, vad vi gjorde. Jag minns hans läppar mot mina. Jag minns att han gick av tunnelbanan och sår ledsen ut. På sig själv. Han är kär i henne. Jag är hennes bästa vän. Jag vågar inte säga något till någon. Men jag går sönder. Vad var det som hände? Varför hände det? Varför vill jag gå tillbaka till den kvällen, sitta där i gruset igen med hans läppar mot mina. För jag vet att vi aldrig någonsin kommer vara där igen. Är inte ens säker på att vi kommer vara vänner mera nu. Jag vill ha honom i mitt liv. Det känns som han är viktig. Men det handlar bara om att jag inte kan läsa mina egna kännslor. För kär det är jag inte. Jag tycker om att vinna. Han ville ha mig då. Det var viktigt.

Vad ska jag säga till henne? Han har lovat att det aldrig får komma fram. Och det får det inte. Då går allt sönder. Men jag tror att jag måste säga det till någon. Jag måste alltid säga allt till någon. Det finns aldrig någon som kan lyssna.

Jag behöver bli hel.

Lära mig hantera mig själv. Inte bli besatt. Inte påverkas så lätt. Hårdare. Jag måste vara starkare. Helare.

Jag skrev här. Nej men Iaf nästan ett år.. eller jag vet inte i sommras eller höstas iaf. Länge sen var det iaf. Åh nu känns det som jag skulle behöva skriva lite igen.

"plutt" e släppt (förhoppningsvis) jag vet att det aldrig kommer leda till något bra.

Mk som jag aldrig döpt i bloggen men som jag skrivit några inlägg om (hångel buddyn^^) har tagit en allt större plats i mitt liv och gjort mig mkt förvirrad.

Ja han har fortfarande tjej, men vi har "träffats" i snart två och halvft år från och till. Men detta sista halvåret har det bara ökat, sovit ihop osv. Jag hade vurit för mig själv att vi aldrig skulle dra det längre så länge han hade tjej. Men hur lätt är det, jag har världens sämsta självkontroll tydligen! Han är helt underbar jag önskar bara jag viste vad det är vi håller på med. Om det är något seriöst eller bara en "thing" ... För det känns iaf som det blir mer och mer seriöst. På sista tiden har vi dessutom varit övernes om att lägga ner, haha men det sket sig efter en vecka unigefär.

Han messar ibland, mycket kryptiskt och när jag sen svara så får jag inte svar tillbaka åh då håller jag alltid på att få en brytning och går och funderar på det i flera dagar. Jag har verkligen blivigt helt blödig och vek sen "plutt" historian.  Det e ju hopplöst jag brukade ju klara sånt här fin fint.. eller ja jag brukarde aldrig känna så mkt bara.

Jag har försökt stänga av kännslorna med MK men det går så där. Det är kanske som med pandoras ask eller nått haha jag öppnade mitt kännslo lock med "plutt" och nu kan jag inte få igen det igen.

Annars e allt bra, hade en underbar påsk nere i skåne med mina skånepojkar. Gjorde massa skoj, åkte fyrhjuling, festade och bara va .. Vi byggde till och med på hus.. Åh så självklart lång promenader arm i arm i snön. Dö mysigt, fast kanske inte så vårigt..

Jag vill  vår nu!

Är ledig denna veckan och har massvis jag brode ta tag i men orkar inte. JAg tror jag gömmer mig här hemma vid datorn resten av dagen oxå. Hehe.

På återseende

/LillaLoppan

Det var väl kanske lite för mycket att säga att jag inte skulle skriva mer om dessa känslorna nu på ett tag. Men varge inlägg kommer iaf inte handla om det nu.
Men det bubblar upp så otroligt mycket kännslor ibland. Speciellt när man är ute och går med ipoden i öronen.
Det är tydligen livsfarligt för människor som jag som uppenbarligen har en tydlig tendens att förvandlas till känslo-monster så här på äldre dar.

Men nu har känslorna/tankarna tagit en ny vändning. Jag har kommit in i en ny fas tror jag. Nu fokosera jag mer på smärta. På gott och ont. Jag har iaf lyckats inse att han faktist sårade mig och att jag inte bara kan förlåta det. För tårarna som rinner, rinner för det han gjorde. Åh där borde inte vara tårar i mina ögon. Jag borde bara få vara lycklig. Nu blir jag arg när jag tänker på honom. Men jag saknar honom så otroligt mycket ändå. Jag vill ju förlåta honom samtidigt som jag blir arg bara av tanken på att jag vill det. Jag vet att jag förtjänar bätte men ändå är det honom jag vill ha. Jag vill hata honom men det kommer jag aldig kunna. Så det bästa jag kan göra är att försöka gåvidare med den här bearbetnings prossesen. Det är nog bra att få vara i en "arg-fas" ett tag..
Det ger nog mer jämnvikt åt alla kännslorna.

När jag var ute och gick (det var nog en sorlig syn, jag min ipod och mina tårar) så var det en låt som spelades mer än de andra "bearbetningslåtarna" som nu utgör min låtlista.
Gretchen Wilson - I Don't Feel Like Loving You Today


I don't feel like loving you today
So don't you even try to change my mind
The best thing you can do right now is just go away
'Cause I don't feel like loving you today...


/LillaLoppan

Herregud har blivit som ett j*vla känslo-monster på sista tiden! Fattar inte vad det är med mig. Blir aldrig så här, eller ja har aldrig blivigt så här innan. Men så är ju dessa kännslorna klart ganska nya för mig oxå.

Men helt alvarligt så måste stackas plutt ( ja jag tänker kalla han så i bloggen!) tror att jag är helt sinnessjuk!
Menar visst vi har haft lite dåligt med kontakt men det är ju lika mycket jag även om han oxå kan höra av sig.
Åh det är annorlunda nu det vet jag men jag får panik helatiden.
Igår så va jag övertygad om att han blockat mig på msn oxå. Jag är så pinsam! Jag ahde gjort upp värsta planen om hur jag skulle vänta tills minst onsdag innan jag messade och frågade om han "blockat mig eller skaffat ett liv" haha det är skrattretande jag vet!

Men samtidigt så vet jag att jag inte kan släppa honom.
Det är ju inte bara spöken i mitt huvud för han är kortare nu och vist han kanske har andra saker för sig men ändå jag gillar inte hur det blivigt. Det känns som jag inte kan göra så mycket åt det nu heller om jag inte vill ta upp och diskutera det. Åh någon diskusion är jag verkligen inte redo för ännu. Innan det måste jag reda ut mina egna kännslor oxå. Hoppas bara jag inte väntar för länge.

F*n va jag saknar honom!


Åh den som förstog sig på kännslor och hur killar tänker.. Hahah nån som kan förklara för mig?

/Love LillaLoppan

Haha känns som det kommer bli en hel del tjat här framöver!
Men behöver vekligen få detta ur mig.
Kanske inte den bästa platsen i världen att skriva av sig på men det är iaf ganska anonymt!

Åh jag saknar verkligen oss. Även om det inte gått så lång tid och jag inte vet vad som kommer hända. Om jag skulle kunna spola tillbaka tiden. Det hade varit underbart! Då hade jag varit hos dig igen.
Åh det är så ovant för jag är inte alls van vid att känna så. Jag var tryck och lycklig i dina armar. Jag vet att det kanske inte nödvändligtvis är rätt men oj va bra det kändes.
Åh även om jag aldrig mer kommer får känna så, och vara just där så saknar jag allt det andra lika mycket. Om inte mer... Vi var bäst! Du&Jag och det västa är att jag vet att det är så unikt.
Alla säger dessutom att det är så sjukt hur vi klickade. För det gjorde vi verkligen. Passade så bra. Jag vet att du håller med mig om det och jag vet att det är andra omständigheter som väljer åt oss. Men just nu känns det som om du bara kastar bort allt.. Åh det gör ont!

Han kommer förmodligen aldrig läsa detta, men ibland måste man bara få ur sig saker!

_______
/LillaLoppan

Tänk va lite musik kan göra.
Det är så skönt att få bearbeta med musik ibland, för att inte säga typ alltid! Haha.
Åh Jag har på känn att det kommer behövas ett tag.
Det ser inte precis så ljust ut på den fronten och då är det lika bra att bara få det ur "systemet" så att säga.
Om jag bara kunde få vissa svar så hade det varit så mycket lättare att "släppa" men det kommer jag inte få.
Dels för att det förmodligen inte finns några svar att få och dels för att jag inte vill (eller vågar för den delen) ta den diskussionen.
Så då får jag ta till lite bearbetnings musik och kanske ljuga en smula för mig själv.
Det brukar ju funka hyfsat iaf, även om det inte går att förtränga allt.

____________________________________________________________________________________
Bästa bearbetningslåten idag är:
Fergie - Big girls don't cry

I need some shelter of my own protection baby
Be with myself in center, clarity
Peace, serenity


I hope you know
I hope you know
That this has nothing to do with you
It's personal
Myself and I
We got some straigtening out to do
And I'm gonna miss you like a child misses their blanket
But I've got to get a move on with my life
It's time to be a big girl now
Big girls don't cry 

/ LillaLoppan

Midsommar va helt Tokigt..
och underbart eller delar av det iaf..

Träffade underbaraste killen (har verkligen fallit för honom fasten jag inte vill erkänna).
Iaf hade det hur mysigt som helst första kvällen/natten sen gick det mer eller mindre åt helvete.
Dum som jag är så måste jag dra upp kännslor i de mest idiotiska situationerna och allt blev så fel.
Men det löste sig så gott det gick för stunden.
Sen blev det katastrof med annat och jag va tvungen att ta han om honom.
Dagen efter sa vi kanske max fem meningar till varandra och nu är han super kort och 
undviker mig känns det som. Fast det kan ju vara som jag är överkännslig oxå vem vet.

Hoppas iaf det kan bli som innan. Vi va verkligen bäst vi två även om det aldrig kommer bli VI på det sättet..
Men det är jag redan medveten om så det är inget nytt..
Men drömma kan man ju.

Jag saknar oss plutt!

No one else matters
No use telling me what to do
Even if it's true why bother
I'd much rather be my own fool
And if anyone ever matters it's you

__
Sahara H -  If anyone ever matters it's you