If I opened my heart, there`d be no space for air `cos I wanted you..

I torsdes fick jag nog. Jag tog mod till mig ( och fegade ändå) och sickade ett mess till honom. Jag frågade om något ändrats och bad honom berätta om så va fallet så jag slapp känna mig dum.
Han svarde att det inte var något han hade bara varit upptagen. Sen sickade vi kanske två krystade mess till.
Pratade igår oxå lika krystat och han hävdar fortfarande att inget ändrats. Men det vet jag att det har.
Det blir aldrig som innan.
Jag måste bara ge det lite tid sen kan jag kanske släppa taget. Men det är svårt och det gör ont att släppa taget om något så stort och starkt. Så tid kommer det ta!




Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre Jag vill alltid närmre
Längtans trådar snärjer oss som vill mer
Bunden till händer fötterna bundna
Tyngda faller vi ner


Lisa Ekdahl - Dom band som binder mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0